Derssyr & hoppryttaren

Vi börjar helt enkelt med det vanligaste av alla bett. Det Tvådelade Tränsbettet
Detta är något av de som de flesta kallar för ett av de mildaste betten. Eftersom det saknar skänklar så har det ju ingen hävstångeffekt vilket gör att det uteslutande verkar i hästens mun.
Bettet verkar på så sätt att när ryttaren tar i tyglen så ger det tryck mot hästens tunga och i mungiporna, men även lite i gommen eftersom att bettet delar sig och skapar en kant mot hästens gom då bettet trycks uppåt av tungan.

Eftersom att tygeltagen går direkt från hästens mun i riktning mot ryttarens hand så verkar tränsbettet lite olika beroende på om hästen har huvudet högt eller lågt. Om hästen håller huvudet lågt så har bettet en något uppresande verkan. Om hästen däremot har huvudet högt så kan bettet -istället för att ge hästen en impuls att sänka sitt huvud- be hästen att dra ihop sin hals så att den blir ännu kortare.
Därför så är tränsbettet ett bra allternativ till hästar som gärna går med huvudet något lågt.



Enda skillnaden mellan tvådelat och Tredelat Tränsbett är att det inte ger lika mycket tryck i gommen på hästen. Det finns även bett som är fyr, och till och med femdelade (dessa är dock inte särskilt vanliga). Dessa har samma effekt som det tredelade bara att de ligger mer ostabilt i hästens mun och att trycket i gommen blir ännu mindre eftersom att bettet formar sig efter hästens tunga.




Några andra relativt vanliga bett är ju eggbett, D-ringsbett och Rakt tränsbett
Eggbettet anses även det som ett av de mildaste betten. Enda skillnaden på detta och vanligt tvådelat är att eggbettet har fasta bettringar vilket gör att hästens inte nyper sig i mungiporna samt att det ligger något stadigare i munnen.


D-ringsbettet som används en hel del på galopphästar har tillskillnad från de tidigare nämda betten en viss hävstångseffekt. Dock väldigt liten




Skänkelbettet däremot ses, till skillnad från tränsbetter som  en av de skarpare betten. Själv tycker jag egentligen inte att man kan påstå att detta bett är skarpare än tränsbetten. snarare tvärtom. Eller vad jag menar är att i rätt händer så är skänkelbettet enligt mig ett snällare och dessutom mycket mer effektivt allternativ än tränsbettet. Skänkelbettet till skillnad från tränsbettet verkar inte bara i hästens mun.

skänkelbettet har en överskänkel, som är fäst vid huvudlagets sidostycken, och en underskänkel, som tyglarna är fästa vid. En kindkedja är fäst på vardera sidan av bettet och ligger mot undersidan av hästens underkäke. När man tar i tygeln kommer underskänklarna att föras i tygelns tiktning. Det gör att bettets  tryck mot lanerna i hästens mun ökar.
Samtidigt vrids hela bettet lite i hästens mun. Bettets överskänkel förs då framåt, vilket sträcker huvudlaget och skapar ett tryck mot hästens nacke. Vridningen sträcker också kindkedjan, som då pressas mot hästens underkäke. Tygeltagen kommer härigenom inte bara att verka direkt i hästens mun, utan skapar samtidigt tryck mot hästens laner, underkäke och nacke. Sammantaget ger detta hästen en impuls att föra fram sin panna och sänka sitt huvud.
Skänkelbettet är därigenom väl anpassat till just de hästar som tränsbettet får en lite felaktig funktion på, dvs de hästar som höjer sitt huvud för mycket och kortar av halsens överlinje. Eftersom stångbettet ger hästen en impuls att föra fram sin panna får dessa hästar hjälp att länga ut sin överlinje. När överlinjen längs blir det också lättare för hästen att följa bettet och sänka sitt huvud.
Beroende på bettets tyngdpunkt hjälper det hästen att placera sitt huvud lite annorlunda. Bettets tyngdpunkt känner man om man låter bettets mundel vila på fingrarna och ser om bettet då ställer sig helt lodrätt eller om det lutar lite åt något håll. Ställer sig bettet helt lodrätt så kommer trycket från kindkedjan att upphöra när hästen har sitt huvud i lodplan. Ställer sig bettet istället med underskänkeln något framför lodplan så upphör trycket från kedjan när hästen har nosen något framför lodplan. Ställer sig bettet med underskänkeln bakom lodplan så finns det kvar lite tryck från kedjan även när hästen har huvudet i lodplan. Förenklat kan man säga att bett med tyngdpunkten så att underskänkeln vill hamna framför lodplan är bra för hästar som har lätt för att hamna med nosen lite bakom handen och bett med tyngdpunkten så att underskänkeln vill hamna framför lodplan är bra för hästar som har lätt för att hamna lite över handen. Alla de bett som säljs på den här sidan har tyngdpunkten så att bettets underskänkel vill hamna en aning framför lodplan och hjälper alltså till att motverka att hästen hamnar bakom handen. Den här effekten av skänkelbettets tyngdpunkt ska dock inte överdrivas. Det viktigaste är hur ryttaren använder hjälperna och framför allt i vilket ögonblick ryttaren ger eftergift på tygeln.

Det finns ju självklart även många olika varianter av skänkelbett. De vanligaste  är tvådelat, tredelat och rakt.
De tvåtelade har den skarpaste effekten eftersom det precis som det tvådelade tränsbettet viker sig i hästens mun och på så sätt ger ett tryck i gommen. Detta tryck förstärks dessutom ytterligare av kindkedjan.
Samma sak med det tredelade, enda skillnaden är att det formar sig mer efter hästens tunga och på så sätt inte ger en lika skark kant mot gommen.
Det raka bettet skapar inget tryck i hästens gom överhuvudtaget eftersom att det inte har några brytpunkter.
Detta gör att du varken kan böja eller styra din häst med hjälp av detta bett. Därför ska detta bett endast användas på hästar som förstår vikt och skänkelhjälper helt och hållet.

Sjävklart är det olika från häst till häst vilket bett man trivs bäst med(eller rättare sagt vilket bett Du Och Din häst trivs bäst med, men jag anser ändå att skänkelbettet är ett mildare bett än tränsbettet. Detta på grund av att skänkelbettes effekter är mer fördelade. Istället för att allt tryck kommer i hästens mun så fördelas trycket till nacke, underkäke, laner, tunga och mungipor vilket gör det lättare för många hästar att förstå. Dessutom behöver man då inte heller ta lika hårda tag i tygeln vilket gör att belastningen och trycket av hästens mun blir mycket mycket mindre. Skänkelbettet är dock ett bett som om det missbrukas kan leda till katastrof. Därför skall detta bett endast användas av rutinerade ryttare som har kontroll över sina händer!!
Här kommer lite bilder av olika sortes skänkelbett:

Jaktkandar (Kimblewickbett) Är som ett rakt bett med tungfrihet. Rids med kedja. Har en liten överskänkel, man sätter alltså inte sidostycket i D-ringen utan i en liten ring ovanför. Bettet har en viss hävtångsverkan. Finns liknande bett som är som ett traditionellt tränsbett, men ofta med leder och bara en överskänkel utan kedja, de exemplaren används en del inom travet. Har även hört att många använder sig av jaktkandaret till körning. Ett bra alternativ då hästens gillar stångbettets mundel bättre än tränsbettens, men när man själv fortfarande inte vill rida med skänkelbett.

 

 

Pessoabett Ett så kallat hissbett, som rids utan kedja. Ger inte den hävtångsverkan man bör sträva efter, pga avsaknaden av kedjan och de löpande ringarna, som försvårar signalerna. Anledningen till att det är ett hissbett (och inte ett stångbett, som många misstar det för) är pga att den saknar skänklar, utan bara har en löpande ringar. Utan kedja så hissas bettet upp i munnen och ger mycket mer tryck på hästens mungipor - som då ber hästen bakåt, samtidigt som att de nedåtgående ringarna ger ett tryck i nacken - som ber hästen nedåt. Slutresultet på denna dåliga kombination är ofta en häst som går bakom hand. Detta kan inte ryttarens hand, hur mjuk den än är, ta bort eller förmildra särskilt mycket, effekten är fortfarande densamma, oavsett vilket tygeltag du tar. Pessoabetten oftast två/tredelade, men ett rakt pessoabett rekomenderas hellre, då avsaknaden av kedjan gärna försvårar bettets signaler en hel del och obehag kan lätt uppstå när mundelen är ledad. Det är ofta ingen bra kombination med ledade bett och skänklar när man inte använder kindkedja, vilket faktiskt är nödvändigt då man rider på skänkelbett. Gillar hästen inte kedjan, kan man istället ta hjälp av ett curb strap i läder. Det var inte Nelson eller Rodrigo Pessoa som kom på bettet i fråga, utan de lånade bara ut sitt namn till det, vilket de idag sägs skämmas för. Pessoabettet är från början ett körbett, men har haft stort inflytande i ridningen.

 

Pelhambett Ett så kallat "ihopsatt kandar". Man ville kunna rida på ett bett, men samtidigt få de två delarna av kandaret - tränbettet och stången. Tränsbettet att böja och lösgöra med och stången att vägleda med. Dock anses det inte som en jättelyckad kombination. Rids på dubbla tyglar eller delta som är en rem man sätter mellan de båda ringarna, så att man bara behöver rida på en tygel. Rekomendationen ligger ändå på att rida med dubbla tyglar för att bettet inte ska bli för tvetydigt. Ett relativt vanligt bett, men används ofta som variation mot tränsbettet.
Pelhambett


info hittat hoss: http://internationalen.blogg.se/2009/september/draft-sept-30-2009.html