Derssyr & hoppryttaren

Jag skrev en låt. eller jag har gjort om två låtar till en och ändat texten så den passar till mig i stället. ska försöka sätta akåd till den sedan när jag kommer hem i gen.

Blås i hornet nu,

för den jag en gång var.

Och när tiden går låt minnet av mig leva kvar.

Här kan allting lika väl ta slut.

En krigares farväl.

Blås en sista gång för hålet i min själ.

Jag har kämpat men hug och slag har tvingat mig på knä.

Ingenting kvar, så tröt, lämna mig här,

Eller ta mig vart ni vill.

 

Men nu är allt bara en dröm
jag ser mig ibland i mitt sagoland där jag kan göra vad jag vill
men jag vaknar upp i min ensamhet i mitt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp ur min dröm

 

Vad bryr jag mig om det i egentligen?

Att varje väg har slut är ingen hemlighet.

Utan ett ljus att följa känns natten allt för mörk,

Och utan hopp känns allt så meningslöst.

 

Då hör jag en röst någon stans i fjärran,

och den ropar högt glöm aldrig vem du är.

Mins den väg du gått.

Då åter vänder modet, så var stark i natt.

Glöm aldrig vem du är.

 

Jag gick förbi mig sjäv på stan,

Det såg ut som om jag var glad
och du såg mig nog innan jag vek av
försökte spela cool som att allting var normalt
men i själva verket är jag kvar i mitt skal
och jag vill tränga ut mig men du kommer tillbaks såklart
i mitt sagoland tar du mig i hand igen
inga fler bråk och gråt - där är allt som det ska igen
men när jag vaknar upp så är jag kvar i mitt helvete.
tänker på den dan allt började. Den dagen det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma alt
varför kommer du tillbaks i min värklighet

Kan du inte bara finnas i minna drömmar säg
hur blir jag hel igen efter som det tog sönder mig
jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt
låter pianot spela ända tills det blir kolsvart
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att

Allt ska bli som för och jag ska slippa allt.

En gång i tiden var allt bra, men nu är du bara en dröm
jag drömmer ibland till ett sagoland där jag kan vara mig själv.
men jag vaknar upp i min ensamhet i mitt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp ur min dröm


Var ett tag sen som allt var normalt - har knappt tänkt på't
men för ca ett år sen var allt bra.
Jag skriver denna låt, jag skriver en melodi
Där jag förlät min idioti
förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar
inom mig och det brinner svagt
kommer nog alltid vara så för allt jag har
påminner mig om allt och det känns
vill bara att allt ting ska bli som förr
nu när jag är här känns allt så fel
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer
men det är lätt att va efterklok - lätt att se
i backspegeln och skilja rätt från fel
måste bara se framåt innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dom
allt var bra innan det gick fel
så jag strosar till en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om i gen och vakna upp ur min dröm.