tisdag 21/9
Det händer så mycket hela tiden.
Allt händer så fort.
På mindre än en timma gick ag från 27.7 i blodsocker till 53 och det gick väldigt snabbt.
Men nu tycks allt vara bättre.
Tack Charlott att du hade tid att prata med mig i dag. Vist det var mest flabb men ändå.
Det är tur att sjukhus finns. Och att det finns så finna människor. Finns några riktiga guld klimpar här. Men tänker inte räkna upp dem.
Men jag önskar att det skulle finnas ett slut på det hela.
Jag och min kropp orkar snart inte mer. Det tar bara längre och längre tid att återhämta sig. Och så har jag tappat aptiten. Känner ingen hunger längre. Skulle kunna gå utan mat i några dygn. Känns det som i alla fall.
Alla säger att behöver du prata med någon? Önskar du något? Det ställs en massa frågor.
Jag behöver inte prata med någon. Jo när jag känner för det. Om jag önskar något. Ja att bli av med problemet.
I morgon kommer det underbara kompisar som ska äta middag med mig. Och värdens goaste mat är beställd. Räksalad med nybakat bröd. Mums jag älskar det. Dock så blir jag mätt så fort. Men då räcker det till kvällsmat också.
Fick en ny infart i dag. Det gick åt två människor och 6 st försök innan det kom en på plats. Men nu har jag en som förhoppningsvis ska fungera under natten.
Känns som jag vill skriva en massa mer saker men skulle nog hällre diskutera med någon. Ibland känns det som om man skulle behöva någon som man vet lyssnar och bryr sig om allt man säger kanske någon som man kan prata om allt med. Men finns bara ett få tal människor man kan göra det med dock.
